Jag har en vision om ett framtida system som skulle fungera likt de 2 stora sociala internetmedierna gör idag. I både Facebook och Twitter är kärnfunktionen att man kan förmedla sina dagliga tankar till bekanta. Eftersom man bryr sig om hur ens vänner mår är detta en väldigt framgångsrik funktion och används flitigt runtom i världen.
Min tanke ligger i en teknik vi inte än uppnått men som jag tror inte skulle behöva ligga alltför långt in i framtiden. Istället för att man i ord förmedlar hur man tänker skulle man istället kunna skicka ut meddelanden baserade på precis hur ens kropp känner sig.
Jag, precis som många andra har en tanke om att människor i framtiden kommer ha sensorer på kroppen som mäter vad kroppen känner. Denna sensor skulle kunna rekommendera diverse handlingar som intagande av mat, vatten, sömn osv. Men det är inte denna funktion jag har i åtanke just nu.
Denna sensor som skulle sitta någonstans på eller i kroppen skulle också kunna vara uppkopplad till internet(eller motsvarande) och i realtid skulle man under utvalda stunder kunna förmedla till olika grupper av människor hur man känner sig just då.
Jag fick idén nu när jag satt och rökte vattenpipa. Jag har gjort ett aktivt val i livet att aldrig röka cigaretter(har inte ens dragit ett bloss, någonsin) och aldrig snusa. På grund av detta leder nikotinet i vattenpipan till att jag får en oerhörd kick vilket leder till ett starkt välbefinnande.
Gösta som jag har en musikduo med samt bor med i Berlin. Och jag.
foto: Britta
Min tanke är att man i framtiden då skulle kunna direkt kunna skicka ut en avläsning av hur man mår just i detta nu till en utvald grupp människor. Eftersom dessa människor bryr sig om en, skulle dessa då kunna bli glada av hur man känner sig och detta skulle då leda till att livet skulle kännas bättre.
Lasse rekommenderar:Dagens disskussion angående teknisk utveckling är väldigt negativt inställd. Det är självklart väldigt viktigt att vi ser kritiskt på alla nya uppfinningar, men glöm inte att också tänka på alla möjligheter dessa kan öppna upp.
Dagens fakta: Moskva är en oerhört dyr stad att befinna sig i. En hederlig gammal god kopp kaffe på café kostar till exempel runt 8 euro.
Asså let's face it. Världen är inte på väg i rätt riktning. Det finns så många sätt för mänskligheten att dö som idag känns så pass troliga att det är direkt svårt att inte bli mörkrädd. Det mest självklara är självklart miljön. Västvärlden är idag mycket utvecklad och släpper idag ut otroliga mängder "växthusgaser" samt sabbar miljön på en härlig radda olika sätt. Dock har vi skapat en illusion som säger att om vi bara börjar åka lite mindre bil, köper lite mindre onödiga saker och släcker alla lampor när vi går hemifrån så är det lugnt, världen kommer räddas.
Det första och mest uppenbara problemet börjar redan här. Den tidigare presenterade inställningen till klimathotet tyder på en tankegång där man tror att den enskilda konsumenten som står för majoriteten av de utsläpp vi utsätter vår jord för. Problemet är bara att detta är helt fel.
De största utsläppen i dagens värld sker inte hos konsumenterna. Det är företagen som släpper ut en klar majoritet av allt som sabbar jorden och de påverkas inte av att man börjar med kompost inte, de skiter fullständigt i vad konsumenterna har för personlig agenda, bara de kan få folk att spendera så mycket pengar som möjligt på företagets vara så att det tjänar så mycket pengar som möjligt. Miljö är endast av intresse för att det är vinstgenererande att ha en miljöprofil.
Storföretag styr en stor del av det vi idag kallar för demokrati i västvärlden. Favoritexemplet är USA där de olika presidentkanditaterna får offentliga bidrag från diverse storföretag som senare, om presidenten får majoritet, får olika fördelar, till exempel lagar som kommer väldigt bekvämligt och främjar just dessa företags vinster.
Allt detta är ju jättehemskt och skulle säkert efter en tid leda till någon sorts kollaps inom världen som vi känner till den idag, men det är inte västs företag som är det mest oroande idag. Istället sitter Kina, Indien, Bangladesh och resten av barnen i bullerbyn och väntar på sina härliga karameller. Karameller som de redan börjat införskaffa.
Precis som Pippi har dessa nationer en stor kappsäck med guldpengar att spendera på allt godis de kan tänka sig. Den Kinesiska medelklassen blir bara större och större(precis som den Indiska och snart den Bangladesiska). De köper bilar, toapapper, de reser och de äter kött precis som vi i väst och de skiter precis lika mycket i om detta påverkar miljön som vi gör. Problemet är bara att de är liiiite fler än vad vi är i väst.
Asså, Asiens regeringar är ju inte dumma i huvudet. Precis som alla andra som inte är kompletta idioter vet de att miljöhotet är 4 realz och är redo att sätta hårdare regler(påstår de), enda problemet är att de, precis som alla andra små gnälliga gubbar som sitter i vår världs regeringar, gillar att skylla ifrån sig. USA och Kina har de senaste åren befunnit sig i en disskussion som ser ut ungefär så här: Kina säger att utsläpp borde räknas per invånare i landet och USA säger att det borde det verkligen inte. Och så har det gått fram och tillbaka utan några som helst resultat.
Så allt kommer antagligen gå åt helvete. Tror jag kommer skriva en text om hur när och sånt också. Skulle vara najs.
Den här versionen av undergången tyckte jag om när jag var liten. Nostalgi vah.
Lasse Rekommenderar: Kineserna gillar ju det här med revolutioner, stick dit och snacka mycket om solidaritet, dra igång en revolution, kuva sedan Indierna, hota med kärnvapenkrig och bli världshärskare. Bestäm sen att folk inte ska konsumer osv osv, rädda världen och sånt.
Dagens fakta: Sydkorea(vet inte hur det är i nord) räknar ålder jättekonstigt. När man föds är man ett år, och alla fyller år på nyårsafton. Detta leder till att om att en Korean säger att hans dotter är 10 år är hon ofta istället 8 och aldrig 10(om Koreanen inte använder sig av det "nya" systemet).
Jag är väldigt fascinerad av begreppet "less is more". Det fyller en väldigt stor funktion i mitt liv och jag anser att det har en väldigt stor relevans inom dagens liv inom i stort sett alla områden. Ett öppet mål är ju att referera till klimatet och hur vi jobbar på att sabba det genom att överkonsumera det mesta som finns att tillgå här på vår jord.
Men det är inte endast i denna lite trista benämning detta begrepp kan appliceras på ett relevant sätt. Inom de flesta estetiska områden fyller detta begrepp också en mycket stor roll. I musik kan det till exempel ofta vara viktigt att ta bort vissa toner och slingor för att förtydliga det man tycker är viktigast med låten.
Att välja att agera på detta vis är viktigt för mig även i sociala sammanhang, där det är viktigt för mig att hålla mängden människor som står nära mig oerhört begränsad. För mig är det viktigt att ha några få att prata om vad jag verkligen känner innerst inne. Visst tycker jag samtidigt att en stor bekantskapskrets är väldigt hälsosamt, socialt kapital är ett begrepp jag absolut tror på.
Socialt kapital är i mina ögon nästan identiskt med gemensamma vänner på facebook. Eftersom jag och den här människan känner och tycker om samma människa(inte för att man gillar alla sina facebook-vänner) finns det en stor chans att vi två också kan fungera ihop. Detta i sin tur leder till en ganska automatisk tillit som främjar både sociala och professionella möten. Man litar till exempel på hantverkare som en bekant känner och hantverkarna i fråga blir oftast mer motiverade att leva upp till förväntan om de vet att den som anlitar dem känner en bekant.
Lasse rekommenderar:Många bekanta, få vänner.
Dagens fakta: Strömming och sill tillhör samma art. Strömming finns i Östersjön och sill i havet(Jag tror gränsen av någon anledning går vid Kalmar).
Det var länge sen jag bloggade senast på helt egna villkor och nu kände jag att det var dags.
Jag bor för tillfället i Berlin och jobbar inte alls. Man skulle kunna kalla det att jag nu haft en väldigt lång semester och kunnat lugna ner mig efter gymnasietidens oerhörda tempo.
På grund av detta har jag nu kunnat börja tänka väldigt mycket igen. Jag funderar på ämnen som politik, filosofi, psykologi och framtiden i allmänhet. Jag har också ett brinnande intresse för musik och kommer säkert skriva om det också. Fast jag vet inte riktigt. Det blir som det blir.
