världen och dess undergång

Asså let's face it. Världen är inte på väg i rätt riktning. Det finns så många sätt för mänskligheten att dö som idag känns så pass troliga att det är direkt svårt att inte bli mörkrädd. Det mest självklara är självklart miljön. Västvärlden är idag mycket utvecklad och släpper idag ut otroliga mängder "växthusgaser" samt sabbar miljön på en härlig radda olika sätt. Dock har vi skapat en illusion som säger att om vi bara börjar åka lite mindre bil, köper lite mindre onödiga saker och släcker alla lampor när vi går hemifrån så är det lugnt, världen kommer räddas.

Det första och mest uppenbara problemet börjar redan här. Den tidigare presenterade inställningen till klimathotet tyder på en tankegång där man tror att den enskilda konsumenten som står för majoriteten av de utsläpp vi utsätter vår jord för. Problemet är bara att detta är helt fel.
De största utsläppen i dagens värld sker inte hos konsumenterna. Det är företagen som släpper ut en klar majoritet av allt som sabbar jorden och de påverkas inte av att man börjar med kompost inte, de skiter fullständigt i vad konsumenterna har för personlig agenda, bara de kan få folk att spendera så mycket pengar som möjligt på företagets vara så att det tjänar så mycket pengar som möjligt. Miljö är endast av intresse för att det är vinstgenererande att ha en miljöprofil.

Storföretag styr en stor del av det vi idag kallar för demokrati i västvärlden. Favoritexemplet är USA där de olika presidentkanditaterna får offentliga bidrag från diverse storföretag som senare, om presidenten får majoritet, får olika fördelar, till exempel lagar som kommer väldigt bekvämligt och främjar just dessa företags vinster.

Allt detta är ju jättehemskt och skulle säkert efter en tid leda till någon sorts kollaps inom världen som vi känner till den idag, men det är inte västs företag som är det mest oroande idag. Istället sitter Kina, Indien, Bangladesh och resten av barnen i bullerbyn och väntar på sina härliga karameller. Karameller som de redan börjat införskaffa.

Precis som Pippi har dessa nationer en stor kappsäck med guldpengar att spendera på allt godis de kan tänka sig. Den Kinesiska medelklassen blir bara större och större(precis som den Indiska och snart den Bangladesiska). De köper bilar, toapapper, de reser och de äter kött precis som vi i väst och de skiter precis lika mycket i om detta påverkar miljön som vi gör. Problemet är bara att de är liiiite fler än vad vi är i väst.

Asså, Asiens regeringar är ju inte dumma i huvudet. Precis som alla andra som inte är kompletta idioter vet de att miljöhotet är 4 realz och är redo att sätta hårdare regler(påstår de), enda problemet är att de, precis som alla andra små gnälliga gubbar som sitter i vår världs regeringar, gillar att skylla ifrån sig. USA och Kina har de senaste åren befunnit sig i en disskussion som ser ut ungefär så här: Kina säger att utsläpp borde räknas per invånare i landet och USA säger att det borde det verkligen inte. Och så har det gått fram och tillbaka utan några som helst resultat.

Så allt kommer antagligen gå åt helvete. Tror jag kommer skriva en text om hur när och sånt också. Skulle vara najs.

Den här versionen av undergången tyckte jag om när jag var liten. Nostalgi vah.

Lasse Rekommenderar: Kineserna gillar ju det här med revolutioner, stick dit och snacka mycket om solidaritet, dra igång en revolution, kuva sedan Indierna, hota med kärnvapenkrig och bli världshärskare. Bestäm sen att folk inte ska konsumer osv osv, rädda världen och sånt.

Dagens fakta: Sydkorea(vet inte hur det är i nord) räknar ålder jättekonstigt. När man föds är man ett år, och alla fyller år på nyårsafton. Detta leder till att om att en Korean säger att hans dotter är 10 år är hon ofta istället 8 och aldrig 10(om Koreanen inte använder sig av det "nya" systemet).